En snabb sammanfattning av det gångna året....

 

Noah har fått rör i öronen och började efter det höra alldeles förträffligt. Han har gått på gymnastik och varit med i Sportakademin. Hesheten fick vi ingen hjälp med utan får i värsta fall vänta tills puberteten innan det försvinner. Han håller för tillfället på att lära sig åka skridskor vilket är jättesvårt... Kompisar började under året vara en viktig del av vardagen och som tur är så verkar han vara en bra kompis då andra barn gärna vill vara med honom - något vi är jättetacksamma för. Han har också börjat bli jätteintresserad av att skriva och räkna och till och med engelska är ett stort intresse. Annars har vi ju en del fajter om tv-dator-playstation-wii och gameboy vilket säkerligen kommer att fortsätta även under nästa år. Lillkillen börjar bli stor......

 

Maya är en pigg och glad tjej som gärna pratar. Några konsonanter är borta vilket gör att det låter så himla gulligt. Hon är väldigt social och älskar att vara på dagis med sina vänner. Blir ofta ledsen då Noah inte följer med oss hem för då har hon ju bara mamma att prata med.... Hon har under året haft några strödagar med sjukdom men det har mest varit av vardagliga orsaker såsom förkylning, feber och sån´t. Hon växer så enormt att det värker i benen på nätterna vilket gör att vi ofta får stryka och ge lite Alvedon. Hon har blivit väldigt självständig och klarar det mesta själv. En bestämd ung dam......

 

Jörgens stora grej under året har ju varit höftoperationen i Uppsala. Gick ju jättebra även om dom första veckorna var hemska. Nu är han som en ny man som både kan gå och springa. Dock tyckte farbror doktorn att han ska ta det lite lugnt och låta det läka ordentligt. Han tränar fortfarande IFK Umeå och förlängde kontraktet även över nästa år trots ett mycket intressant erbjudande från annan klubb. Busy, busy.......

 

Själv har jag mest minnen av sjukdom. Noah´s öron, Jörgens höft och så mitt blodtryck, huvudvärk och nu till sist hela julhelgen på sjukhuset. Men, jag har ju lyckats komma helskinnad ur det mesta och hoppas verkligen att nästa år blir lite mindre krävande ur sjukdomssynpunkt. Annars kommer jag gärna ihåg Pontus mycket trevliga 40-årsfest, Maria & Jannes bröllop, Linda & Håkans bröllop, trevligheter med byfolket, en lång härlig sommar som trots ruttet väder blev skön, liten makeover av vårt sju år gamla hus som vi är mycket nöjda med speciellt soffan i rummet, bygget av en friggebod och härliga träffar med våra underbara vänner. Säkert mycket som jag glömt. Såååå mycket att vara tacksam över alltså.

 

Nu är vi på väg för att fira nyår hos goda vänner och ser fram emot en trevlig kväll.

 

Vill så önska alla ett riktigt

från oss alla fyra med önskan om en trevlig kväll och god fortsättning.

Kram på Er!

Imorse fick vi sovmorgon hela familjen. Barnen sov till nästan halv nio och det tror jag aldrig hänt. Såååå skönt. Blev ju rätt så sent igår kväll då vi fick go´mat och hade jättetrevligt hos Janne och Maria. Sparkade hem vid 21.30-tiden tror jag... Åt lite frukost imorse innan barnen blev lämnade hos mormor medan jag och Jörgen for på shoppingrunda. Nu har "jag" äntligen fått en tv dit upp för min tränings skull. Vi köpte en ny hit ner och flyttade upp "gamm-tv:n". Blev en bra lösning.... Sedan blev det matshopping inför nyårsafton och lite klirr-klirr i systempåsen. Sedan mötte vi upp familjen Gabrielsson på Leo´s lekland där barnen fick göra av med en massa överskottsenergi. Lite middag och försenad lilla-julafton hos oss sedan som traditionen bjuder.

 

Igår hade jag ju förmånen att få göra ännu en spolning av bihålorna (sk käkspolning) och tyvärr fanns det fortfarande kvar lite gisch så det blir ännu en spolning på fredag. Tjohoooo. Dock såg proverna bättre ut vilket verkligen känns bra och glädjande. Det känns i hela kroppen att jag varit rätt så sjuk. Är totalt slut i kroppen av minsta lilla ansträngning och orkade knappt gå runt på Maxi. Benen skakade innan vi var framme vid kassorna. På Leo´s blev det dock 2½ timmes vila då barnen skötte sig alldeles själva.

 

Imorgon blir det Hörnefors och nyårsfirande hos Lars och Camilla. Vi blir sju vuxna och sex barn så det kommer säkert att bli jättetrevligt. Känns dock väldigt konstigt att inte vara hemma. Vi har ju "haft nyår" dom senaste typ 15 åren men det finns måååånga fördelar med att få komma bort också. Städningen tex..... Ska göra ett försök att skriva någon gott-nytt-år-hälsning imorgon om jag hinner. Nu är det dax att sussa....

 

Kramiz

Anna

Idag är första dagen som jag faktiskt tycker att det vänder. Har mått mycket bättre och trycket i huvudet har minskat. Har nu sovit nästan nonstop i en vecka och börjar längta tillbaka till vardagen. Vi tog en skotertur in till byn idag och barnen åkte skridskor med Kalle och Oskar. Maria och Janne hade gjort bröd som dom bakade på Muurikkan och det var sååå gott. Känner att orken inte alls är vad den brukar men bara att möjligheten finns att kunna göra saker gör ju att humöret stiger.

 

Provade idag för första gången Wii Fit som jag fick i julklapp - vilken grej! Jättejobbigt och idag fick det mest bli balans- och yogaövningar av förståelig anledning men det där kommer jag absolut att fortsätta med. Värsta träningspasset om man vill. Gick lite tungt i början och jag blev nästan lite sur innan jag upptäckte att brädan var bak och fram.... behöver jag säga att det blev liiiite bättre när jag vände på den?

 

Har ikväll suttit och gluttat på Mission Impossiblefilmen - har bara sett slutet förut av någon outgrundlig anledning. Men, det var ju bra!

 

Hoppas på ännu en förbättring inför morgondagen. Ska ju tillbaka och göra ännu en spolning vilket jag naturligtvis inte ser fram emot. På kvällen är vi bjudna till familjen Eriksson på middag och det ser vi verkligen fram emot. Kanske, kanske hinner/orkar vi med lite mellandagsrea.... kanske....

 

God natt

Kramiz Anna

...är väl lite vad julen går ut på. Tacksamhet är något väldigt fint och att få känna det är faktiskt helt underbart. Ska försöka mig på en liten uppdatering av läget som varit och även om jag lätt skulle kunna säga att det var den värsta julen hitills så tycker jag att den trots allt varit helt okej - jag har ju så mycket att vara tacksam för....

 

Det är så otroligt vackert ute. Snön ligger vit på träden och trots lite halka som säkert kan ställa till det för många så är det så vitt och ljust. Riktig julstämning fick vi sådär lagom till jul. Härligt. Har dock inte kunnat vara ute och njuta av det härliga vädret men det kommer säkert....

 

Blir lite full i skratt när jag ser i statistiken så många som trillar in på min sida via Google. Blev glatt överraskad när jag kollade upp varför och inser att om man söker på bilder och på Gott nytt år så är jag och min sida det första alternativet på Google. Försök slå det om ni kan!!

 

Maya har så besvärligt med benvärk. Kommer gärna sådär vid 12-tiden på natten och hon får sååå ont. Vi ger ibland Alvedon men oftast så innebär det ju också att man ligger och stryker benet eller foten ett bra tag. Ibland lägger man sig ner bredvid henne och natt som det ju är gör att man ibland slumrar till. Det gillas inte av fröken som inte tycker om uppehåll i strykningen. Numera får vi inte lägga oss ner utan ska sitta bredvid - jag tror jag förstår varför...

 

Fick så fina blommor hemlevererat före jul från mina arbetskamrater, Stina kom förbi med dom. Tusen tack - blev jätteglad. Har ju haft lite otur med sjukdomar på sistone (typ halva hösten...) så det värmer enormt när någon tänker på en så....

 

Barnen är otroligt understimulerade - inget höjdarlov för dom än så länge men förhoppningsvis ska vi väl kunna ändra på det också framöver.

 

Så över till min jul... eller vår jul - många har ju fått en liten alternativ jul tack vare mig....

Som jag skrivit tidigare så värmde jag ju upp med en liten influensa i sex dygn. Fruktansvärd värk i kroppen och höööög feber. Jättejobbigt. Men, som om det vore nog så vaknade jag på tisdagsmorgonen den 23:e med så kraftig huvudvärk att jag kräktes av ansträngningen av varje rörelse. Jörgen hotade med ambulans men jag ringde vårdcentralen och fick prata med Ann-Sofie som genast ordnade en läkartid. Väl där konstaterades på typ 20 sekunder dubbelsidig bihåleinflammation. Han skulle ge mig penicillin och kortisonspray till näsan och meddelade glatt att om sisådär fem dagar borde du vara bättre..... FEM DAGAR!!! Jag kunde inte tänka framåt fem timmar. Så, efter ett samtal med öronjouren på lassa så bestämdes att jag skulle få komma in för en bihålespolning. Läkaren rådde mig dock att "ta penicillinet - spolningen är ingen höjdare...". Jag ville verkligen inte vänta utan bad att få spolningen. Först skulle jag dock på röntgen och det hela gick jättefort. En CT senare satt vi och väntade på Öron-näsa-halsmottagningen och inte heller där behövde jag vänta länge. Inne hos läkaren konstaterades att inflammationen är på väg upp till bihålorna i pannan och det är ett mycket allvarligt tillstånd då vi då befinner oss millimeter från hjärnan. Mitt allmäntillstånd är inte så bra så efter spolningen (ingen höjdarupplevelse då dom sticker en tjock nål genom näsbrosket över till motsvarande bihåla och sedan sköljer med vatten) blev jag inlagd - dagen före julafton!!! Fick antibiotika intravenöst och morfin mot smärtorna. Halv tolv på natten kommer en läkare in och meddelar att mitt CRP är så högt till och med för en kraftig bihåleinflammation så dom ville ha lite extra koll på mig under natten. Med två timmars mellanrum kommer således någon in och kollar mig hela natten. 05.20 kommer en sköterska in och tar prover inför ronden och vid ronden får jag veta att mitt CRP ligger på 125 (vid en kraftig bihåleinflammation ligger man runt 50). Julafton får jag permission några timmar och det var mest en jobbig upplevelse. Jag orkar ingenting och verkligen inte fira jul. Dock var det underbart att träffa barnen och få se dom glada över några julklappar Jörgen sparat. Åkte förbi mamma på vägen tillbaka till nästa antibiotikakur och där var det alldeles för livat och stimmigt för min del. Blev utskriven igår. Har nu gjort tre bihålespolningar och ska göra ytterligare en imorgon lördag och en till på måndag. Sedan får vi se... Visst, jag mår bättre men lååååångt ifrån bra. Orkar ingenting och är totalt slut. Har ingen matlust och vill mest bara sova. Huvudvärken är brutal. Men, jämför jag med dagen före julafton så är skillnaden otroligt stor. Det går väl åt rätt håll antar jag.

 

Har under denna tid på lassa träffat otroligt fina människor - alltifrån läkare (Ervin, Mohammed, Mats och Jörgen mfl), sköterskor (Emma, Eva x2 mfl), undersköterskor och andra. Tusen tack för er vänlighet och jag är SÅÅÅ TACKSAM. Tänker ofta på hur illa det kan ha gått - en pansinuit (inflammation i alla bihålor) är jättefarligt och tack och lov kommer jag nog helskinnad ur denna upplevelse. Kunde dock ha gått riktigt illa......

Fick så äntligen fara på jobbet igår och det var sååå mysigt att få sitta i "lugn och ro" och jobba. Jämfört med "pysslet" hemma med sjuka barn så är allt lugn och ro.... Till lunch fick vi julmat som bestod av den årliga exotiska blandningen av frukter och lite skinka. Inte direkt någon julstämning men det är gott och nyttigt.

 

Åkte sedan för att byta av Jörgen som tillbringat dagen hemma för han skulle ju till Skellefteå för att röntga sig. (Låter ju superlogiskt när man bor i Umeå och måste åka dit men landstinget verkar inte vara särskilt logiskt av sig...) Tror ni att han fick göra sin röntgenundersökning? Nej, för maskinen var trasig!!! Precis den anledningen gjorde ju att han fick åka till Skellefteå i första läget - maskinen här i Umeå var trasig..... Så, det var bara att åka hem igen - KUL

 

Min kväll blev inte så särskilt lysande. Det märks på Maya att hon inte är i toppform även om febern nu ÄNTLIGEN har lagt sig. Hon är trött, grinig, lättretlig, tål ingenting och är allmänt "pain in the.....". Inte blev det bättre av att jag fick ont i kroppen och kände mig hängig. Försökte ligga ner i soffan men jag överdriver inte om jag säger att jag inte fick ligga tre minuter i sträck. Maya lyckades hela tiden med bedriften att vilja någonting och till slut tog tålamodet helt enkelt slut. Varför? Termometern visade på 39,6. PÅ MIG.... Tusen, tusen tack till min älskade son som gjorde allt han kunde för sin mamma - vilken underbar kille du är!!!! Så ont i kroppen har jag ALDRIG haft som igår kväll. När Jörgen väl kom hem var jag så totalt slut att jag inte riktigt visste vart jag var. Låg på soffan hela natten för jag orkade inte röra mig och har legat där ett helt dygn ömsom varm ömsom kall. Mamma har fortfarande lite feber efter sju dagar, Emma ligger också, Maya hade sju dagar men jag är faktiskt nu ikväll feberfri... Hur konstigt är inte det? Skulle jag inte ligga en vecka jag också? Imorse var jag jättedeppig och såg hur julen flög förbi i all ensamhet men ikväll har hoppet ökat. Visst finns risken att Jörgen eller Noah åker dit men man ska väl inte måla fan på väggen förrän han sitter där? Det var INTE roligt att ringa till jobbet. Har ju varit hemma måndag-onsdag och så måste man ringa sig sjuk på fredag igen. Vi har jättemycket att göra och stackars Inger W blev ensam idag och jag har såååå dåligt samvete för det men jag kan ju inte heller dyka upp med feber... Hoppas att det inte blev värre än så här så ordnar det ju sig till nästa vecka. Vis av erfarenhet tar jag dock en dag i taget.

 

Många tv-såpor har det blivit idag även om jag mest sovit. Undrar hur många timmar jag sovit idag... ingen aning.... Undrar om jag kan sova inatt... ingen aning...

Tjohooo! Över 7000 besökare på bloggen idag. Tänk, började för snart två år sedan och det är så roligt att det inte är bara är jag som läser den. Räkneverket tickar inte då jag är inloggad så det är ju faktiskt bara utomstående personer som räknas, KUL! Tycker fortfarande det är roligt att skriva även om det ibland blir vissa uppehåll. Trodde aldrig att det skulle bli ett sådant "gift" att skriva om mitt eget liv men på sätt och vis fungerar bloggen som en dagbok även om det är mycket jag naturligtvis inte kan skriva om här. Så länge jag tycker det är roligt så fortsätter jag, i annat fall får det vara. Bara tiden kan utvisa.....

 

Börjar nästan känna mig lite "dygnvill". Har varit hemma sedan i lördags och inte fått mycket luft direkt. Det sociala livet sker mest via telefonen och det är ju tur att datorn finns.... Maya har fortfarande 39 graders feber och idag är även Noah hemma. Inte för att han är sjuk utan för att ville så gärna. För mig blir det bara enklare för då har hon ju någon annan att vara med än mig. Hon sov en timme innan lunch, något hon aldrig skulle göra i vanliga fall så visst har det tagit på. Igår sov hon tre gånger varav den sista var mellan 15.30-17 då jag väckte henne. Hade inte det minsta svårt att somna strax efter sju ändå... Lilla gumman....

 

Igår fick iallafall jag fara på en trevlig tillställning. Kusin Janne fyllde 50 så jag följde med Mia och Hasse dit. Jörgen fick stanna hemma med barnen och tyvärr fick ju inte mamma heller följa med då hon också fortfarande har feber. Mycket folk och god mat och gott fika var det och jag höll nästan i farten på att ta mig ett glas vin. En tisdag?? Jag vet... men det kändes bara så lyxigt och jag tänkte ju att jag ändå inte körde. Kom i rättan tid på att jag ju faktiskt kört till Böleäng så det kunde jag ju glömma.... Vi kunde inte stanna så länge då syster yster började få astma och allergi då vissa gäster var så otroligt smarta att dom tog med sig sin hund!!! Inte så hänsynsfullt tycker jag.

 

Idag ska jag också få komma ut och lufta lungorna lite då jag ska träffa Anette på fika nere på stan ikväll. Ska bli såååå mysigt och jag längtar. När man har varit hemma med sjukt barn så här länge uppskattar man verkligen det sociala livet utanför husets väggar. Imorgon ska jag dock på jobbet, nu får Jörgen ta över. Det verkar ju bli hela veckan med Maya så..... Imorgon har vi julbord på jobbet så det känns ju lite extra roligt. Jörgen får på eftermiddagen åka själv till Skellefteå för sin röntgenundersökning då vi ju inte kan ha barnvakt och riskera att smitta ner andra. Jag får stanna hemma.... Kanske kan vi ta en tur på tu man hand senare....

 

Höjdpunkten hittills idag har varit att titta på när sopbilen tömde vår soptunna. Snacka om ös på hemmaplan, här händer det minsann spännande saker!!

Ibland blir man bara så less..... Vaknade inatt av att Maya hade återfått sin feber - tog tempen och jo då... 39 +grader och säkert mer därtill under natten. Noah vaknade också och var totalt stormtokig över att hans vattenflaska var tom. Vilka världsproblem. Vi hade ju till och med meddelat dagis att Maya nu haft en feberfri dag igår och att hon troligen skulle komma och leka med dom andra tre!! barnen på hennes avdelning (ja, för resten är sjuka....). Snacka om bakslag och inte minst hon blev jättebesviken. Orken är inte densamma för vid förra svängen så det märks att det tär på lillkroppen. Vi som skulle få Anna & Göte hit som barnvakter då vi skulle få fara på Jannes 50-årsfika. Vill ju inte riskera att smitta ner dom inför julen så det blir inte något av det. Vi har nu varit ute och gått en liten tur och tagit en lite tur på kälken så att hon ska få lite friskluft. Alvedonet har kickat in så det gick bra - riktigt skönt ute.... Har en liten ambition att koka knäck idag men jag känner sig själv väldigt loj och initiativlös. Känner mig mest bara less på all sjukdom - det är INTE roligt längre.

 

Hoppsan - nu åkte hela burken med pärlor i golvet.... gissa om det är en stor burk????? SUCK!!!

 

Mamma är fortfarande jättedålig. Hon har hög feber och mår pyton. Nu får det vara bra. PUNKT.......

Ja, man ska väl inte klaga för att barn blir sjuka är ju lika säkert och vanligt som att man vill sova länge på morgnarna.... Maya har iallafall efter en hel helg med feber blivit piggare men problemet är små blåsor i munnen som gör jätteont. Vårdcentralen rekommenderar glass, kall saft och Alvedon - tja, är förmodligen godare än annan "kuckelimuck" (som vi kallar blämedicin) så vi kör väl på det. Förhoppningsvis håller hon sig feberfri idag så vi kan återgå till jobbet igen. Hon är då sååå himla snäll så det är faktiskt inte helt fel att vara hemma heller även om det naturligtvis inte kommer att glädja lönebeskedet...

 

Var igår på Emmas dansuppvisning och jisses så bra hon/dom är. Helt enkelt superduperduktiga!!! Önskar att jag också kunde shejka loss sådär men det vore inte ens lönt att försöka. Hoppas lite på att Maya eller varför inte Noah känner för att börja med dans och nu pratar vi ju inte styrdans utan street och sån´t. Är ju så roligt att titta på... Emma har en kille (Anton) i sin dansgrupp som är sjukt duktig så varför inte... Sonen tycker dock att dans är lite för tjejigt även om han gillar att titta på när Emma dansar. Han har faktiskt taktkänsla så hoppet lever... Annars får vi väl sikta på sport hoppas jag - det funkar det med bara det inte blir hockey.... Är ju så dyrt....

 

Tyvärr har mormor fått feber nu - ligger nerbäddad och är jättesjuk så det känns ju inte alls roligt. Undrar om hon fått det från Maya, isåfall får vi ju dåligt samvete... Hoppas hon piggnar på sig fort.

 

Nu ska vi gå ut och åka lite kälke - har lovat styra runt henne lite..... Tjohoppsan!

Jepp, nu är julegranen åter på sin plats och barnen är överlyckliga. Inga lampor som var trasiga, inga fadäser med bollkross utan allt gick alldeles utmärkt. Tjohoooo!

 

Maya har dock fortfarande feber och nu ikväll 39,7. Lilla gumman.... Hon bad så snällt strax efter 18 om att få gå att sova så självklart fick hon det. När vi så kommer upp så säger hon: Mamma, vi behöver väl inte läsa någon bok (något som i vanliga fall är obligatoriskt från hennes sida). Kan du inte ligga bredvid mig och värma mig för jag fryser så.... Självklart!

 

Har nu fått mig en ny favvolåt - lyssna på högersidan eller på idolsidan..... Suck.....

Vilken snö som har kommit. Jättefint och man får julstämning och så men fy sjutton för att skotta. Blytungt!!! Var ute en sväng i morse och försökte styra undan lite men varken snöslungan eller jag orkade. Maken ska försöka få tag på en traktor i eftermiddag och ta bort från garageuppfarten för det är alldeles för mycket för att handstyra bort det. Ryggen värker.....

 

Min lilla skrota är sjuk - jättesjuk. Hon var inte så pigg igår morse på Noah´s lussefirande på dagis så hon fick vara hos mormor medan pappa gjorde bort lite "måsten". Kräktes en massa slem på mormors hallmatta och blev sedan jättedålig. Pappa kom bums och hämtade hem henne och väl hemma steg febern hela kvällen tills toppen vid 23.30 på 40,2. Inte kul och inte blev det mycket sömn inatt heller. Antingen frös hon eller så var det för varmt. Hon hade ont i munnen, handen, nacken, foten och gud vet vars..... Jag förstår att det inte är lätt att ha så hög feber men tyvärr kan man ju inte hjälpa till så mycket förutom att hålla henne sval och ge febernedsättande. Inatt halv fyra var tempen 39,7 och imorse 39,1. Hon är tapper som få men orkar ju av förklarliga skäl inte mycket. Hon har inte kräkts något mer utan äter ofta men lite och försöker vara duktig på att dricka men hon har så ont i munnen. Vet inte vad det är. För en halvtimme sedan gick hon helt sonika in i mysrummet och lade sig - har sovit sedan dess.....

 

Själv har jag varit upp på vinden och plockat ner julgranen - nu ska den upp. Noah har längtat hela veckan och jag har ju lovat att på lördag.... Nu är det ju lördag så här ska pyntas.... Ikväll vankas god middag med smördegsinbakad fläskfilé. MUMS!

 

GO KEVIN!!! Såg ni Idolfinalen igår? Det gjorde jag och gissa om jag blev nöjd över slutresultatet. Alice är också jätteduktig men jag fick rysningar när han sjöng vinnarlåten - SÅÅÅÅ bra!

Ja men hallå... ibland får man bara en sån där härlig känsla av att man faktiskt inte är totalt urkass som förälder. Stunderna av denna trevliga känsla infinner sig inte alltför ofta men emellanåt dyker den upp, dvs idag. Som vilken förälder som helst så vill man ju göra det bästa möjliga för sina barn och idag lyckades vi för första gången göra hemmagjorda fiskpinnar av idel råvaror med egenhändigt gjord potatismos (inte första gången) och spenat. Bra va? Efter att ha sett på tv vad köpta fiskpinnar är gjorda av samt den här hemska pulvermosen kommer jag inte att köpa hem det mera. Ja, jag vill på inget sätt påskina att vi skulle vara bättre än någon annan på matlagning men det är en himla härlig känsla att göra något så gott totalt från scratch. Som dom gjorde förr..... Nyttigt, jättegott och en känsla av att för en stund ha varit en duktig förälder...

 

Igår tog jag mig tid att umgås lite med Mr Wii. Ja, ni vet vår nya inneboende som Jörgen räddade från ett ensamt liv på en lagerhylla någonstans...  Han var rätt trevlig och vi kom mycket bra överens. Testade honom lite och insåg att jisses, jag är ju en rätt cool morsa som faktiskt "ägde" i några spel. Fick ett fantastiskt självförtroende och var på vippen att börja skryta då Maya bestämde sig för att testa lite bowling. Min lilla söta, goa treåring gör alltså en strike och ropar glatt att "mamma - jag fick ner allihopa".. och jag är tillbaka på jorden igen.... Noah "ägde" ännu mera och jag undrar fortfarande vart i hela friden han övat på detta förut för så bra kan man inte vara första gången - ja, förutom jag då förstås..... Han hävdar bestämt att jag inte spelat detta förut utan att det helt enkelt inte var så svårt.... Ja men jag då?? Jag ägde ju.....

 

Idag har vi varit på föräldrafika på Mayas avdelning och det bjöds på saffransbulle och pepparkaka. Gott och förutom jag och min man så var det en förälder till där - Anette. Mycket trevligt med en lugn och skön pratstund och det visade sig att dom bara haft åtta barn på avdelningen idag - resten var sjuka. Hoppas vi klarar oss...... Imorgon är det lussefirande på sonens avdelning och på kvällen kör vi racet här i byn. En riktig lussedag, dock en dag för tidigt men vad gör väl det...

 

Julkorten kom idag - det gick ju jättefort, bara två dagar. Så, nu är dom klara för avfärd bortsett från några frimärken.... Så, snart dyker dom upp, kanske i en brevlåda nära dig.... Ho ho ho

Har frusit hela dagen. Började redan när jag klev ur sängen imorse och vandrade in i badrummet - jisses, vi har golvvärme men det var ju kallt..... Åkte till jobbet och trots varm bil så blev det en ruggig tur då termometern visade fem minusgrader. Inte så kallt egentligen men det kändes som mycket kallare. På jobbet hade jag till och med värmefläkten på en stund då fingrarna var iskalla. Väl hemma fryser jag lika mycket - "Bara" 20 grader inomhus och det är minst fyra grader kallare än vanligt. Eftersom utomhustemperaturen sjunkit snabbt ner till -10 så hinner inte riktigt husgrunden och plattan värmas upp i samma takt. Enda nackdelen med bergvärme och golvvärme. Är så ovan med att frysa om fötterna men ikväll har jag legat i soffan med en megafilt och druckit varm choklad som mannen var gullig nog att komma med. Just nu är det Desperate housewifes (dock reklam för tillfället) och jag försöker mysa mellan tandskakningarna. Burr.....

 

Har äntligen fått iväg beställningen på julkorten. Var ovanligt sent ute i år men förhoppningsvis ska dom hinna komma. Beställde 40 st - undrar om det blir för lite......

 

Slut på reklamen - åter till soffan

Min man kom idag hem med en ny kompis... en inneboende som tydligen var alldeles ensam på stan och som han inte ville lämna åt sitt öde... :-) Ett Nintendo Wii..... I vanliga fall är jag lite motstridig mot nya saker men just denna kan jag faktiskt se mig själv bli kompis med. Vi har ju inte hunnit umgås ännu men det ska väl ske tids nog... Kanske får man lite motion på köpet om man skaffar fit-kittet till.... Får se vad tomten kommer med. Frågade mannen om det inte kändes konstigt att inte få motargument men jag fick bara en glad min tillbaka... Nåja, roligt med ännu en spelkonsol - vi hade ju ingen sedan innan så vi behövde verkligen en....

 

Igår var vi ju från kören nere på stan i MVG-gallerian och hade två julkonserter. Det var bara sååå himla roligt och det gick ganska bra tror jag. Dom snälla åskådarna sa iallafall att det lät fint. Nu är det uppehåll tills någon gång nästa år och det kommer att kännas tråkigt att inte ha torsdagarna att längta till. Vi har ju så trevligt och det är verkligen helt underbart att sjunga - man blir bara så glad .

 

I lördags tog vi en tur på stan och gjorde bort en del julklappar från mannens lista. Aldrig någonsin har vi varit klara så tidigt. Bara ett par kvar och så är det klart!! Tjohooo. Jag brukar faktiskt vara klar i god tid men tyvärr har min man inte den ambitionen. Dock tror jag han tycker att den här varianten är helt okej. Ingen julstress...

 

Jag och Maya har sittit och gjort studsbollar ikväll. Var riktigt roligt och dom blev så fina.

 

Har märkt att det sitter klisterlappar från clementinterna lite överallt. Mindre skojigt.....

Jag vet, klockan är mycket och jag borde verkligen ligga i sängen och sussa just nu. Har istället suttit och läst lite papper om team- och grupputveckling som mannen hade med sig hem från dagens kurs.... Väldigt intressant läsning och jag kan genast känna igen mig och andra i min omgivning i dom olika grupperna och faserna. Tex:  Vem är du som person i en grupp? Är du Martyren som "ställer upp på andra", "försöker vara till lags", "tar på sig skulden" och "utplånar sig själv och egna behov"? Kanske är du Bossen som "inte missar ett tillfälle att avbryta", "säger emot/skyller på andra", "kritiserar", "nedvärderar" eller "anklagar"? Finns gör även Datan som "talar behärskat och förnuftigt", "talar abstrakt och omständigt" och "ofta hänvisar till auktorieter". Eller - Den hönsiga "byter samtalsämne", "skämtar bort", distraherar/avleder" eller "gör något annat istället".

 

 

Själv känner jag en person som verkligen tycker att han/hon är en martyr - offrar sig alltid för andra och totalt försakar det egna jaget. Det roliga är att han/hon enligt alla andras uppfattningar är en Boss av stora mått. Så, det du själv tycker att du är kanske inte är andras uppfattning. Spännande tanke - kanske vill man gärna tro det bästa om sig själv men kan man bara ha liiite självinsikt så kan man säkert hitta ett eller annat fel hon sig själv som kan förbättras. För vissa stämmer säkert ordspråket att det är svårt att lära gamla hundar sitta......

 

Så kommer vi då till FIRO-teorin (Fundamental Interpersonal Relationship Orientation). Detta bör alla läsa för man kan lära sig mycket, tro mig. Mycket är visserligen ganska grundläggande och man tycker att en del är väldigt självklart men så sant, så sant.

 

Tillhör man en grupp går man oftast igenom olika faser under tidens gång. (Snabbt sammanställt, med viss reservation för inkorrekt uppfattningsförmåga....)

Fas 3 går in på samhörighet. Man känner sig trygg i gruppen och vågar vara den man är och blir accepterad för just det. Viktigt här är närhet. Blir gruppen för tajt kanske någon måste lämna gruppen för att gruppen ska kunna gå framåt. Inbördes beundran leder endast till stagnation. Efter detta kanske sorgfasen infinner sig om någon måste lämna gruppen och beroende på individ hanteras detta olika.

 

Googla på FIRO-teorin och läs mera. Vem är du och i vilken grupp befinner du dig? Alla har vi något att lära, kanske inte bara om sig själv utan med ett leende på läpparna inser jag lätt vilka personligheter andra i min närhet är. På gott och ont.

 

Jag ska verkligen göra ett försök under helgen och lägga ut lite nya bilder. - Vår härliga sommar känns liiiite avlägset.

Tjohooo! Är i princip klar med alla julklapparna - eller... dvs nästan klar med min del av klapparna... eller - tomten har jättenästan klart med min del av klapparna... Min man är dock inte klar eller... tomten är INTE klar med min mans del eller.... ÄH - ni fattar... Slog in en massa av "tomtens" paket igår och det hela börjar kännas riktigt bra. Chansen att julstressen ska infinna sig har alltså minskat. Lovely

 

Helgen gick ju som vanligt sjukt fort. Tog en sväng på stan i fredags efter jobbet och fixade lite julstök och på kvällen var vi ansvariga för öppet hus här i byn. Gjorde en rejäl, mycket välbehövlig städning av stället (klubbis) just innan så vi kunde med gott samvete känna att vi gjort vårt. Lördagen blev riktigt mysig med shopping med barnen på stan. Köpte Crocs till hela familjen och hittade världens sötaste till Maya men tror ni hon ville ha dem? Vår lilla dotter har en VÄLDIGT bestämd egen vilja, vilket i många sammanhang är riktigt charmigt men ett par blå Crocs??? Hon älskar visserligen blått så jag antar att det inte egentligen var någon större överraskning. Gjorde ett antal försök att ändra på hennes åsikt, dock helt misslyckat. När pappa Jörgen påpekade hur lycklig vår dotter var över ett par blå (helt vanliga) Crocs (kunde väl åtminstone ha varit en Mary-Jane-modell) så fick jag ge vika. Själv blev det inte ett par vanliga Crocs utan en vinterstövel av UGG-modell som jag tyckte MYCKET om. Noah valde militärgröna Crocs och pappa hittade ett par coola rutiga!!? Var faktiskt jättefina.

 

Söndagen bestod ju av sjung-sjung i Röbäck och i en fullsatt lokal sjöng vi tillsammans med tre andra körer - var JÄTTEROLIGT!! Hoppas vi får chans att göra om detta. Pappa och barnen for på luciaträning så det ska bli så spännande att få se nästa fredag vad dom tränat på. Första gången mamma inte kan vara med på träningen, missar även nu på söndag då vi har sjung-sjung i MVG-gallerian. Jisses, blir lika nervös varje gång jag tänker tanken så jag tror inte jag tänker på det någe mera... Imorgon är det dock genrep med musikerna och det ska bli roligt. Just ja - på söndagkvällen bakade jag pepparkakor med barnen och dom var SÅÅÅ duktiga. Noah fixade allt själv förutom att jag fick hjälpa till med sista kavlingen så dom inte skulle bli så tjocka. Maya var också jätteduktig även om hon behövde lite mera hjälp. En riktigt mysig stund.

 

Har idag vabbat då Maya är snorförkyld. Hon hostar och nyser ica-kassar. Är rätt pigg och så men verkligen förkyld. Försöker vara ansvarsfulla föräldrar och låta henne vara hemma. Blev dock lite pyssligt idag då Noah hade tid hos logopeden för hesheten men mormor kunde som tur var ställa upp ett par timmar. Pappa är ju ensam ansvarig för skol-DM så det kändes lite knepigt för honom att vara hemma. Tur vi har rätt lugnt på jobbet. Imorgon har jag dock kurs på eftermiddagen så mormor får vara oss behjälpliga igen. Tack gode gud för mormor!!! Logopedträffen kändes dock helt värdelös. Fick inte veta mer än vi visste förut och gick därifrån med orden att "om det blir värre får ni höra av er igen..." Det tog oss över tre månader att få komma dit efter ett år!!! av heshet. Hallååååååååå.......... När jag frågade om stamningen så fick jag veta att för det behövs en ny remiss så ta kontakt med er vårdcentral.... SUCK.... Varken vi eller sonen bryr sig särskilt mycket om att han stammar så vi får se - får väl höra med vårdcentralen vad dom tycker.....

 

Har ikväll mest legat framför tv:n - något jag inte är riktigt van vid och ska jag vara helt ärlig så blir man rätt förslappad. Känns rent utav besvärligt att gå och hänga tvätten. Nä, bättre att hålla igång... eller?