Ibland händer det något som får en att stanna upp och tänka till. Fick veta att en väns son fått diagnosen leukemi, en sjukdom som idag har mycket bra prognos i dom flesta fall men som ändå ringer lite elakt i tankarna.... Efter att ha spenderat massor av tid på sjukhus så börjar dock vardagen infinna sig men behandlingsperioden är 2,5 år. Ja, då ter sig våra egna problem som ganska små. Det är bara så synd att det ska drabba barn. Dom är ju så oskyldiga och ska verkligen inte behöva uppleva något sådant. Så, mina tankar idag går till alla sjuka barn som är tappra och kämpar när dom istället borde få leva livet med lek och bus.

Hemma hos oss går tillfrisknandet rätt så sakta för maken. Visserligen visste vi att det skulle ta tid men den stackarn har så jobbigt med smärtan. Vi är förhoppningsfulla och hoppas det går åt rätt håll iallafall. Maya och Noah är tillbaka på dagis och vi fortsätter med våra antibiotikakurer veckan ut. (Den som har en tvååring och måste tvinga i denne blämedicin två gånger/dag vet hur kul det är.)

Ikväll ska jag på scrapbookingkurs, känns jättespännande. Detta är något jag skulle vilja hålla på med mycket mer men vem kan ordna ett par-tre timmar mer på dygnet åt mig? Visserligen en prioritering men jag tycker att jag gör så många redan och väljer bort en massa saker man skulle vilja hinna med så.... ja, ja - min tid kommer säkert.... Ha en bra dag!